Syyskuun näyttelynä on animaatiotaiteilija Sonja Yrjölän piirustuksia. Näyttelyssä on esillä suuri määrä erilaisilla tekniikoilla tehtyjä pieniä teoksia, jotka näyttävät mitä saattaa tapahtua jos antaa kynän tai pensselin viedä ilman suurempaa suunnittelua.

”Kun olin pieni piirsin aina hirviöitä. Kerran äiti kysyi minulta varoen, miksen ikinä piirtänyt mitään nättiä. Joten piirsin tiikerin. Se tuntui kompromissilta hirviön ja nätin väliltä. Nyt kun olen vähän isompi piirrän edelleen hirviöitä. Mutta myös nätteyttä! Hirviöt ja nätit ärjyvät, hymyilevät, pohtivat, hämmentyvät ja pylleröivät keskenään sopusoinnussa. Ehkä olen löytänyt tasapainon.”

//

”När jag var liten, ritade jag monster helatiden. En gång frågade mamma försiktigt varför jag aldrig ritade något nätt. Då ritade jag en tiger. Det kändes som en kompromiss mellan ett monster och något nätt. Nu när jag är lite större så ritar jag fortfarande monster. Men också nätta saker! Både monster och nätta vrålar, ler, funderar, är förvirrade och fjantar sig sinsemellan i harmoni.
Jag har kanske hittat balans.”

//

”When I was little, I drew monsters all the time. Once my mum asked me cautiously why I never drew something pretty. So I drew a tiger. It felt like a compromise between a monster and something pretty. Now that I am slightly bigger, I still draw monsters. But also pretty things! Monsters and pretties growl, smile, ponder, are confused and fool around together in harmony. Maybe I have found balance.”